2013-12-28

Det tar tid att fundera!

Nu börjar det närma sig ett nytt år och mina  utmaningar fortsätter, både gamla och nya som får den personliga utvecklingen att växa. En utmaning för mig är när jag känner att jag inte har kontroll. Kontroll över mitt eget liv.

Där mitt medfödda funktionshinder sätter käppar i hjulen. Jag pratar om det kognitiva, som inte syns om man inte känner mig. Jag mår bäst av rutin och ordning.
mår då allra bäst. Får helhetsbild på dygnet och slipper känna att  dag och natt flyter ihop, som det gör nu . Så är det inte riktigt nu, men ändå tar dagarna mycket psykisk energi.
Tur att jag får så bra healing av min Simba. Han är mitt allt! Nu en tid har tankarna bara varit på, Hur ska det bli? Inte alls lätt om man i nästa sekund får tanken, om det inte blir som jag önskar? Hur blir det då? Hur löser jag det? De ältas i tanken från morgon till kväll. Vet att jag inte är ensam om att hela tiden tänka "tänk om".
Men det ska lösa sig på ett eller annat vis. Så är jag som person, men har svårt att få ihop det rent konkret. Så utan min omgivning skulle allt bara rasa samman i en enda röra. Jag behöver strukturhjälp för att fungera, se saker klarare och utföra de som jag verkligen är bra på.
Tack alla nära och kära för att ni står ut.

2013-12-23

Nu rullar jag vidare!

För er som följt mig under detta året vet att jag haft det mycket jobbigt periodvis och åkt berg och dalbana. Men mina drömmar och mål tänker jag fortsätta att ha och bestämde mig därför att öppna en ny blogg som denna länken går till. Hoppas att ni vill följa med på min fortsatta resa genom livet. Många varma kramar Erica Barrdahl. http://ericastankar.blogspot.se ! God jul och ett gott nytt år. Vi ses i den nya bloggen 20140101.

2013-12-21

Gå i mina skor!


Denna bilden tycker jag verkligen säger allt . Det är nämligen då som jag  förstår vilken styrka och envishet  jag besitter.  Har varit uppe på höga berg och nere i djupa dalar, men ändå kommit igen. Lär mig alltid något nytt varje dag om mig själv och lärt mig att inte ta något eller någon för givet. För de gör en bara sviken. Ta en dag i taget, vara glad för det jag lyckas och lyckats med, vilket jag kanske inte alltid varit, för att jag vill så mycket mer.
Hälsan är viktigast och jag tänker fortsätta att sätta den i första rummet.
Men  utan de fina stöd som jag fått och får av  er alla  omkring mig, så skulle jag aldrig orka mina motgångar. Det betyder så mycket, vill jag att ni ska veta. Nu är året snart slut och jag ser fram emot ett nytt år med nya möjligheter och möten av bekantskaper. Så nu sätter jag punkt i bloggen för 2013.
Sist men inte minst så ska jag fortsätta med de som jag inte kunnat göra som planerat.

2013-12-19

Hur kommer det att bli?

Idag känner jag mig som ett barn på julafton. Förväntansfull och undrar hur allt kommer att ske. Samtidigt bär jag på rädslan att det kommer fortsätta som vanligt och då är jag livrädd att det som har varit kommer tillbaka.
Jag vill bort med duktighetssyndromet och göra sådant som jag klarar och hjälp med sådant som bara tar massa krafter. Leva utan att ständigt vara rädd att saker inte ordnar sig för att ingen hjälpt mig fixa det som jag inte kan själv. Det tar så mycket mer energi än det ger. Jag vill göra  sådant som stärker mig.
Vart går gränsen?
Låt mig kunna lägga energi på de jag är bra på och ger mig energi än det som bara tar  och gör att jag rent psykiskt mår skit. Men tid kostar pengar och mycket prioriteras inte.
Tack alla för att ni finns och ser det som andra inte ser.